Jag

mamma är en vanvettig idealist.

en forskare med vitt hår som slänger galenskap och visdom omkring sig i en enda röra.

en miljonärska med fina hattar i sinnet och en utfattig konstnär i plånboken. vägrar acceptera att det egentligen inte går ihop hellre dö stående med fina vantar på händerna och fin mat i magen än att leva på knä.

hela mammas sätt skrämmer mig, förbryllar mig, oroar mig och inspirerar mig på en och samma gång.

jag duschar varma duschar och ligger ner i badkaret. låter vattnet bli varmare och varmare och låter det slå mot mig kropp. jag försöker vara någon annanstans i några minuter. jag försöker vara någon annan person i några minuter. jag försöker förbereda mig på att kunna vara ännu längre inuti mig själv, gömma undan mig själv någonstans längst in i bröstkorgen så att inte allt tjat, gnäll och skäll tar sig in dit. så att jag inte tvingas svika och säga nej. därinne gömmer jag mig bakom revbenen och duckar för allt som borde göra ont.

jag saknar dig när det är såhär. det säger något om det vi har. att min kropp kommer ihåg det som en lugn plats där jag kan andas ut litegrann och komma fram från bakom mina revben. damma av mig själv och finnas till.

jag saknar min balkong också. att kunna sitta och titta på smutsiga gator som jag inte behöver städa. bilar på väg till arbeten jag inte behöver utföra. hundar jag inte behöver rasta och människor som inte vill mig något alls.

jag saknar mitt rum och att ligga i sängen med benen uppslängda på väggen. att lyssna på grannarnas micro och barnens eskalerande oväsen ute på gården. de måste ju få starka ben som du säger om och om igen i din musik och jag tänker att du låg här när det här var din säng och kom på det fast jag vet att det inte är sant.

mamma hotar med att köra själv om jag inte kör oss hit och dit ikväll. jag vill inte att mamma ska köra. så jag kör. fast än jag inte vill det heller egentligen. det blir väl bra. sommardäck, minusgrader och snöstorm. det blir väl bra?

———————————————————-

du sa en gång att du ville ses när vi har tid lust och ork för varandra. jag har funderat lite på det där i dagarna. jag vill träffa alla sidor av mina vänner. eller jag vill att mina vänner ska känna mitt utråkade jag, mitt energiska jag, mitt slutkörda jag, mitt glada jag. alltihop. hela mig och hela er. jag är glad över att få vara som jag känner mig med mina vänner. sen tror jag i och för sig att man ska försöka hitta tid och energi och ses när man verkligen vill ses. men det är fint att kunna ses hur det än känns i hjärtat och det är en del i det som jag tycker om i mina relationer. att jag måste ingenting. de måste ingenting. bara se. mmmmmmm. jag saknar mina vänner.